Bilen slungades av vägen och hängde över ett enormt stup: ett ögonblick till, och bilen hade fallit ner med föraren, men då gjorde hans hund något oväntat
Det var en vanlig, het dag. Asfalten dallrade av värmen, luften var tät och tung. Föraren körde med sin trogna hund på den välbekanta bergsvägen – bara på ärenden, inget speciellt. Radion mumlade något i bakgrunden, och den gyllene hunden stack ut nosen genom fönstret och fångade vinden. Allt var lugnt – tills den där skarpa kurvan dök upp.
Vägen svängde brant längs stupet, hjulen fastnade i grus, och bilen gled av vägen och hängde över kanten. Gruset rasade ner som sand från en trasig timglas. Under dem gapade stupet. Ett felsteg till – och det hade varit slutet.
Hunden reagerade blixtsnabbt. På ett ögonblick hoppade den ut genom det öppna fönstret, landade på marken och skakade, medan den såg på sin husse. Mannen försökte lossa säkerhetsbältet, men det hade fastnat – metallen hade kärvat, spännet ville inte ge med sig. Bilen lutade sakta framåt.
— Gå undan, Baks! — ropade han. — Gå! Rädda dig!
Men hunden rörde sig inte. Den stod stilla, tryckte öronen mot huvudet och kände marken darra under tassarna. Och plötsligt gjorde den något ingen hade väntat sig
Baks sprang fram till bilen, tog tag i kanten på en tygväska som hängde på dörrhandtaget – där låg ett stadigt nylontrep. Han drog ut det och släpade det mot sin husse, skällande som för att uppmana till handling.
Mannen insåg att hunden gav honom en chans. Han sträckte ut handen och grep tag i repet.
Han snodde det runt armen, fäste det vid en stolpe under sätet och – en knuff! Dörren öppnades. Samtidigt föll pickupen ner. Mannen hann greppa kanten, och hunden drog i repet med ett rasande skall, som om den visste precis vad den gjorde.
Efter några sekunder var faran över. Mannen låg på marken, flämtande, och bredvid honom stod Baks och slickade hans händer – täckt av damm, med rufsig päls, men vid liv.
Han såg på hunden och viskade:
— Du räddade mitt liv, kompis…
Solen sjönk bakom horisonten, och den röda pickupen, glänsande i metall, försvann någonstans där nere bland stupets skuggor.
