En ung kvinna i korta shorts försökte få min mans uppmärksamhet – jag var tvungen att lära denna hemförstörare en läxa 😱😱
Jag och min man hade länge drömt om en semester, men det hade aldrig blivit av. Och så – ett mirakel! – vi lyckades få några lediga dagar. Flygbiljetterna köpte vi i sista stund, så våra platser blev i olika rader. Jag var inte särskilt besviken: det viktiga var ju att vi skulle tillbringa tid tillsammans vid havet. Några timmar åtskilda på planet gjorde inget.
När jag gick ombord och letade efter min plats, passerade jag min man och såg med ögonvrån vem som satt bredvid honom. En ung kvinna – runt tjugo år – i ultrakorta jeansshorts, med knallrött läppstift och ögonfransar som små solfjädrar.
Jag är inte särskilt svartsjuk, så jag log för mig själv: ”Äh, låt henne sitta där.”
Men efter ungefär en halvtimme märkte jag att hon betedde sig… låt oss säga, lite väl flirtigt.
Hon viskade något med ett kokett leende, skrattade åt varje ord min man sa, även om han svarade kortfattat. Då och då ”råkade” hon nudda hans arm, bad honom hjälpa henne att räcka vatten eller ta fram väskan under sätet.
Min man uppträdde som en gentleman, men helt utan intresse. Och allt hade kanske varit okej, om det inte var för att hon plötsligt lade upp sina långa ben på ryggstödet framför – rakt framför min mans ansikte – som om hon medvetet ville visa varje linje av sin kropp.
Där fick jag nog. Jag bestämde mig för att agera och ge henne en tydlig läxa.
Jag reste mig långsamt, gick nerför gången med en plastmugg kaffe i handen, log vänligt och lutade mig fram för att kyssa min man på kinden. Men samtidigt… ”råkade” jag missa lite i rörelsen.
– Oj… förlåt, viskade jag nästan, när en droppe hett kaffe hamnade rakt på hennes lår.
Hon flög upp som om hon blivit stucken.
– Är du helt galen?! skrek hon så att flera passagerare vände sig om. – Det här är faktiskt mina nya shorts!
Jag fortsatte att le artigt och svarade:
– Ja, jag lade märke till shortsen. Du har ju ansträngt dig hela flygresan för att visa upp dem, så det var svårt att inte se. Kanske kan du nu sitta lite mer… ordentligt?
Hon fnös, tog fram ett par träningsoverallsbyxor ur väskan och gick med buller och bång till toaletten för att byta om.
Min man gav mig en blick som sa: ”Du är otrolig.” Och jag satte mig på min plats och kunde för första gången under flygningen lugnt öppna min tidning.
