Min son gifte sig, och ärligt talat tyckte jag inte om det från början. Hans fru var raka motsatsen till vad jag hade förväntat mig.
Hon kom från en by, hade ingen högre utbildning och, enligt mig, hade inget att erbjuda honom förutom sitt enkla ursprung. Hennes sätt att prata irriterade mig – hon blandade ihop grammatik och uttalade orden fel.
När hon en gång frågade var saltet låg, kunde jag inte hålla tillbaka mitt irritationsutbrott:
— Jag är inte din mamma, tilltala mig med namn och titel! Du är ju en riktig lantlolla!
Jag kunde inte förstå varför min son valde henne istället för grannflickan – en utbildad ekonom med bra jobb. Jag hoppades att han snart skulle inse sitt misstag och att allt skulle ordna sig.
Men en dag hamnade jag på sjukhus efter en matförgiftning. Då förändrades allt – min svärdotter visade sitt sanna jag.
Från första början ogillade jag min svärdotter, men när jag blev inlagd på sjukhus förändrades allt.
Det var en svår tid, och trots att vi aldrig kommit överens, lämnade hon mig inte en enda minut.
Hon tog hand om mig, kom med mat och såg till att jag hade det bra. Och jag… jag skämdes djupt över hur jag hade behandlat henne. Jag började se henne i ett annat ljus och insåg att hon var mycket starkare än jag trott.
Jag såg också hur lycklig min son var med henne. Innan bröllopet hade han ingen riktig framtidsplan, umgicks mest med vänner och brydde sig inte om karriären. Men med sin fru vid sin sida förändrades allt.
Han fick ett välbetalt jobb, köpte en lägenhet och en bil – allt tack vare hennes stöd. Och då insåg jag att hon kanske inte var så “simpel” som jag först trott.
— Vår svärdotter är verkligen en fin tjej, sa min man en dag, och jag höll med honom. För första gången menade jag det verkligen.
När deras första barn föddes, och sedan en flicka, såg jag hur hon fortsatte att ta hand om familjen. Trots graviditeten klagade hon aldrig, hon jobbade, skötte hemmet och var alltid vänlig och respektfull mot mig.
— Mamma, var ligger saltet?
— På bordet, älskling.
Och nu frågar jag mig själv: varför sa jag så mycket elakt om henne?
