Mike arbetade i en exklusiv brudbutik och var mycket stolt över allt som var lyxigt och extravagant. Han var ganska materialistisk – något som ofta gjorde honom lite dömande.
En stillsam eftermiddag kom en äldre kvinna vid namn Betty in i butiken. Det var ovanligt lugnt den dagen – bara Mike och hans kollega Cassey jobbade.
Betty var inte den typ av kund som butiken vanligtvis vände sig till. Hennes kläder var omoderna, frisyren rufsig – långt ifrån vad man skulle kalla “sofistikerad”. Men Betty brydde sig aldrig särskilt mycket om ytan. Hon värderade inre skönhet högre än yttre fasad och hade aldrig varit materialistisk. Hennes blygsamma arbete gav henne sällan anledning att besöka butiker som denna.
Ändå hade hon bestämt sig: till sitt kommande sommarbröllop skulle hon unna sig något riktigt fint. När hon steg in i butiken tittade Mike upp, rynkade pannan i ogillande och återgick till att skriva på sin mobil.
– Oj då, visst verkar någon ha gått vilse på väg till bingokvällen, mumlade han till Cassey. – Titta på det där håret, hemskt. Hör du, mormor, låt mig göra det lättare för dig, okej?
– Det där var inte snällt, Mike, sa Cassey skarpt. – Hon är kund och ska behandlas som alla andra. Hjälp henne nu, jag måste hämta in nya varor.
Mike himlade med ögonen och fortsatte skriva. Betty log vänligt och gick fram för att be om hjälp.
– Ursäkta, unge man, skulle du kunna hjälpa mig? frågade hon artigt.
– Vad vill du? fräste han utan att lyfta blicken.
– Det finns ingen anledning att vara otrevlig, svarade Betty mjukt. – Jag letar efter en brudklänning. Jag ska gifta mig i sommar—
– Hör du, mormor, avbröt han. – Låt mig spara oss båda tid. Bara genom att se på dina kläder förstår jag att du inte har råd med något här. Det finns en second hand-butik ett par kvarter bort – du hittar nog något där.
– Jaså? Du kan alltså avgöra allt det där med en blick? sa Betty besviket.
– Ta det inte personligt, gumman, svarade Mike. – Jag gör oss båda en tjänst. Ingen idé att slösa tid.
– Nåväl, sa Betty lugnt, – om du inte kan visa mig respekt som kund, så gör det åtminstone som din äldre.
– Ja, ja, visst, mumlade han.
Just då klev en ung, elegant kvinna in – modern, självsäker, uppenbart rik. Mike for upp med ett brett leende.
– Hej där! Du ser helt fantastisk ut! Vad kan vi hjälpa dig med idag? sa han entusiastiskt.
Cassey kom tillbaka precis i tid för att se Bettys besvikna min. Hon ställde ner lådorna och gick genast fram.
– Hej! Har någon hunnit hjälpa dig? frågade hon vänligt.
– Nej, din kollega verkar tycka att jag inte är värd hans tid. Kan du hjälpa mig? sa Betty och sneglade mot Mike, som nu skrattade med den nya kunden.
– Bry dig inte om honom, sa Cassey. – Vad letar du efter?
– Jag ska gifta mig i sommar, sa Betty glatt. – Och den här gången vill jag verkligen slå på stort.
– Åh, grattis! Ett sommarbröllop låter underbart. Jag tror jag vet precis vad du behöver. Följ med mig.
Cassey plockade fram några klänningar, och till sin stora glädje förälskade sig Betty i en av butikens dyraste modeller. Samtidigt stod den unga “influencern” framför spegeln och provade klänning efter klänning, medan hon tog bilder till sociala medier.
– Ursäkta, fröken, sa Mike irriterat. – Du har provat åtta klänningar och tagit bilder i alla. Vilken tänker du köpa?
– Eh… jag tror faktiskt inte att jag ska köpa någon, sa hon nonchalant och tog ännu en selfie.
– Va!? Hade du ens tänkt köpa något?
– Slappna av, sa hon med en blinkning. – Jag behövde bara lite content till mina sociala medier.
– Är du seriös?
– Sorry, killen! sa hon glatt och räckte honom klänningen innan hon gick ut.
Mike suckade frustrerat och vände sig om – och stelnade till. Vid kassan stod Betty och tog fram en väska full med kontanter. Hon betalade hela summan för den dyraste klänningen och lämnade dessutom Cassey 5 000 dollar i dricks.
– Ehm… det var en generös dricks, frun, stammade Mike nervöst.
– Frun? Jag var visst “mormor” nyss, svarade Betty kallt.
– Åh, nej, det var bara ett skämt! Om jag hade vetat att—
– Att jag inte handlar på second hand? avbröt Betty. – Du vet vad man brukar säga om antaganden, eller hur?
Mike rodnade av skam. Betty log mot Cassey.
– Tack, Cassey. Du har varit underbar. Vi ses på bröllopet, visst?
– Självklart, Betty. Tack för inbjudan, svarade Cassey.
Betty vinkade och gick, medan Mike stod kvar – mållös.
– Jag… jag förstår inte, mumlade han.
Cassey skrattade. – Betty är sjuksköterska. Hon gifter sig med en änkling som hon tog hand om efter en olycka. Hon visste inte ens att han var miljonär förrän han blev utskriven.
Mike blev alldeles ställd – och djupt skamsen. Cassey log och klappade honom på axeln.
– Ta det som en läxa, Mike. Nästa gång – tänk dig för innan du dömer någon.
Den sommaren firade Cassey tillsammans med Betty och hennes nye make på deras bröllop. Det blev en kväll att minnas.
