Inför en svår operation bad mannen om några minuter för att ta farväl av sin katt – men plötsligt krökte katten ryggen, fräste och började klösa sin ägare
Man säger att katter alltid känner av sina ägares smärta och sjukdomar. Den här historien bekräftar det på ett märkligt sätt.
På intensivvårdsavdelningen låg en äldre man. Han hade tillbringat en hel månad där, och under hela den tiden hade ingen släkting kommit för att besöka honom. Den enda som fanns vid hans sida var katten – hans vän och tröst.
Sjuksköterskorna blev först förvånade, men snart vande de sig. Varje dag satt katten bredvid honom, nästan som om hon visste var smärtan satt. Ofta lade hon sig på hans mage, eftersom mannen hade allvarliga problem med matsmältningssystemet.
Djuret blev snabbt en favorit hos hela personalen. Läkarna gav henne små godbitar och patienterna log när de såg den rörande vänskapen.
Till slut kom dagen för operationen. Mannen förstod: i dag skulle allt avgöras – antingen överlever han, eller så vaknar han aldrig mer. Innan han rullades iväg bad han om några minuter för att säga adjö till katten. Han höll henne tätt intill sig, och som vanligt lade hon sig på hans mage. Men plötsligt förändrades hennes beteende drastiskt. Katten krökte ryggen, fräste och började klösa honom, samtidigt som hon stirrade intensivt på hans händer.
Först trodde läkarna att djuret blivit skrämt. Men en av sjuksköterskorna lade märke till detaljerna – och då stod det klart varför katten betedde sig så märkligt
På den plats där katten hela tiden stirrat började mannens hand bli blå. Anestesiologen kallades genast in, och det visade sig att mannen hade fått en blodpropp som när som helst kunde lossna.
Om operationen hade påbörjats i det tillståndet skulle det ha blivit ett dödligt misstag.
Katten räddade sin ägare. Tack vare hennes ovanliga och oroliga reaktion hann läkarna ändra planen i tid: först avlägsnades den farliga blodproppen, och därefter kunde den stora operationen genomföras.
Efter den händelsen började vårdpersonalen visa ännu större respekt för den lurviga “kollegan”. För det var hon som först kände av något som inte ens de mest avancerade apparaterna kunde upptäcka.
