– Sov i köket, du är ju ung, sa svärmor och gav bort mitt rum till gästerna – men jag kom på en plan för att få ut dem ur mitt rum
När svärmor berättade att släktingar från byn skulle komma på besök blev jag till en början glad. Jag menar, vadå – några äldre tanter kommer över för ett par dagar, dricker te, småpratar lite och åker hem igen. Jag hade inget emot det. Fram till det ögonblicket då hon sa:
– De får sova i ditt rum. I din säng. Där är det mysigare.
Jag förstod först inte ens vad jag hörde.
– Ursäkta, i mitt rum? I min säng? Och var ska jag sova, tycker du?
– Sov i köket, du är ju ung, upprepade svärmor och överlämnade mitt rum till gästerna – men jag hade en plan för att ta tillbaka det.
Hon såg på mig som om jag vore självisk i världsklass.
– Du klarar dig var som helst, du är ung. Men de från byn är gamla och trötta – de behöver vila.
Mina försök att artigt protestera möttes av en vägg. Svärmor bar redan in kuddar och täcken till mitt rum. Gästerna stod redan i hallen och stirrade beundrande på inredningen som om de just klivit in i Versailles.
Jag försökte säga att vi har en soffa i vardagsrummet och en uppblåsbar madrass, men svärmor klippte av mig:
– De där gamla människorna får ryggproblem av soffan! Det drar där inne! Slutdiskuterat.
Jag skakade av frustration. Jag gick till köket med täcket släpandes efter mig och kände mig som en främling i mitt eget hem.
Men ju mer jag tänkte på det, desto tydligare blev det – så här får det inte gå till. Ska jag verkligen stå ut med den här förnedringen bara för att det “handlar om respekt för gästerna”?
Och då kom jag på det – en idé som skulle lära svärmor en läxa och få de ovälkomna gästerna att lämna mitt rum
I ett skåp hade jag en liten flaska med koncentrerad pepparmyntsolja. Riktigt stark. Medan gästerna var i badrummet droppade jag rejält på både kuddarna och lakanet i mitt rum.
På bara en minut luktade rummet så starkt att ögonen började tåras och det gick knappt att andas.
Sen ställde jag diskret en aromalampa vid sängen – fylld med vinäger. Ja, den där sorten som “äter upp hjärnan”. Jag slog på den… och gick därifrån.
Efter femton minuter började showen.
En av tanterna kom utspringande från rummet, hostande och viftande med händerna:
– Det luktar förfärligt där inne! Man kan inte öppna ögonen!
Svärmor gick in – och kom ut fem sekunder senare med näsan täckt:
– Herregud, vad är det för stank?!
– Ingen aning, ryckte jag på axlarna. Kanske är det ventilationen. Eller madrassen. Jag har ju sovit i köket hela tiden, märkte inget…
Till slut flyttade gästerna in i vardagsrummet. Och svärmor – som så stolt hävdade att “hon kan sova var som helst” – gick till köket.
Och jag? Jag lade mig i min egen säng. Öppnade fönstret. Satte på fläkten. Och sov som en prinsessa.
Sedan dess har ingen försökt lägga beslag på mitt rum igen.
