Under bagagekontrollen av en äldre kvinna såg en säkerhetsvakt något märkligt på skärmen och beordrade att väskan skulle öppnas – det som fanns där inne chockade alla
Den gamla damen såg trött men vänlig ut. Vid passkontrollen berättade hon tyst att hon skulle hälsa på sina barnbarn över vintern – de hade inte setts på länge, och hon saknade dem. Efter dokumentkontrollen drog hon sin slitna grå resväska mot säkerhetsbandet.
Den unge säkerhetsvakten följde noggrant skärmen. Han gäspade medan väskorna rullade förbi, men plötsligt fastnade blicken på något ovanligt.
— Vänta lite … mumlade han. — Vad är det där?
Han lyfte blicken mot den äldre kvinnan med sjal — ägaren till den mystiska väskan.
— Frun, vad har ni i bagaget?
— Inget särskilt, svarade hon milt. — Bara presenter till mina barnbarn.
— Frun, jag ser att ni inte talar sanning. Vad finns där inne?
Kvinnan sänkte blicken. Hennes händer började skaka. Hon verkade rädd.
— Det är ingenting … Jag sa ju det.
— Då måste jag öppna väskan, sa vakten bestämt.
— Ni har ingen rätt! Jag tänker inte säga koden! utbrast hon.
Men det var redan för sent. Med tång klippte han upp låset — ett klick hördes, väskan öppnades … och alla runtom stelnade.
Inuti låg …
I väskan satt tre levande hönor. Bredvid låg en näve säd och en gammal trasa, troligen för att täcka dem under resan. En höna kacklade tyst, en annan försökte ta sig ut.
— Det är … levande höns, sa vakten förvånat.
— Ja, svarade kvinnan lugnt. — Jag sa ju att det var presenter till barnbarnen.
— Frun, ni vet väl att man inte får transportera djur utan tillstånd?
Hon suckade tungt:
— Jag ville bara att mina barnbarn skulle få färsk soppa. Allt är så dyrt där de bor, och jag har fött upp dem själv … de är snälla, tama höns.
Vakten visste inte vad han skulle säga. Han såg på sin kollega, som bara ryckte på axlarna. Efter en kort diskussion beslutade chefen att hönsen skulle lämnas till flygplatsens veterinär och att en rapport skulle skrivas.
När personalen försiktigt tog ut hönsen ur väskan grät den gamla kvinnan.
— Förlåt … jag menade inget illa.
Vakten svarade mjukt:
— Vi förstår, frun. Men reglerna gäller alla.
Hönsen sattes i karantän och senare tog en lokal bondgård emot dem. Kvinnan fick flyga vidare — men utan sina ”presenter”.
Strax före avgång vände hon sig till vakten och sa stilla:
— Säg till dem att inte glömma … de där hönsen är mina.
Killen log, för första gången den dagen, och svarade:
— Jag lovar, frun. De kommer vara i goda händer.
